Har äntligen bokat biljetter till London. Nu är det inte bara snack utan riktigt på riktigt! Avresa 28 december. 5 dagar med stockholmarn och kärleken över nyår. Kommer bli så grymt roligt och jag längtar verkligen.

(Att vi ska se West Ham - Man Utd gör inte saken sämre. Avundsjuk?! Någon!? ;)

Jag borde inte sitta här av en massa olika anledningar. Den främsta är väl att jag borde vara på jobbet, men huvudet strejkar i form av migrän. Bättre nu iof men ändå. Den andra anledningen är att jag borde ta tag i packningen. Flytt nästa lördag. Känns grymt bra men börjar känna mig stressad över all packning. Uscha! Men det kommer nog gå bra. Jag är rätt bra på att städa och rensa bort gamla saker. Sålde min lägenhet för en dryg vecka sen. Gick snabbt från det att jag satte ut annonsen på Blocket. Tog 4 dagar sen var det klart. Självklart är jag grymt nöjd över att det gick fort, gillar inte att saker o ting drar ut på tiden. Sen fick jag en bra slant för den med. Dubbel glädje.

Just det här med att saker och ting tar lång tid. Dagens sjukvård. Ringde min (inte så) kära läkare och frågade varför det tar såå lång tid att få komma till en ortoped. Nej men då hade hon inte satt upp mig på väntelistan ens en gång. Oh, gissa om jag blev frustrerad. Så jag sa vad jag tyckte och hur det går med mina kexchokladfötter. Frågade hur lång väntetiden var och fick till svar: ca.3 månader. Då sa jag en än gång vad jag tyckte, tackade för mig och så la vi på. En dag senare hade jag fått första tiden på sjukhuset. Sedär. Bra att det gick fort nu iaf men hade hon skrivit upp mig på en tid redan i somras när jag var där första gången så kanske det hade sett annorlunda ut idag. Vem vet?! Skönt att iaf få komma iväg till någon som har bättre koll på vad man kan göra. Läkare på vårdcentralen vill ju bara att man ska vila så mycket som möjligt. Visst det är ju kanske klokt men inte det lättaste när man jobbar som man gör. Och jobba måste man ju göra nuförtiden.

Det här med att springa tar alltså ett tag till innan det är möjligt. Men jag tränar på, crosstrainern och jag börjar bli riktigt bra kompisar nu. Sen så ser jag fram emot  strykepassen med Daniel. Alltid skönt att träna med någon som verkligen sporrar en till att inte ge upp. Grymt roligt. Ett pass ikväll redan. =) Fick ett samtal i förrgår förresten om en förfrågan att vara spelande assisterande tränare. ( Om jag nu kommer kunna spela nästa år.) Annars skulle dom gärna vilja se mig i en roll som assisterande tränare under upplärning. Grymt skoj. Ska ta mig en allvarlig funderare. Att släppa fotbollen är det sista som jag vill göra, och den här rollen skulle vara en riktig utmaning. Och det är ju aldrig fel.